Archive for the ‘Allmänt tjôt!’ Category

Då var det dags igen…

juli 4, 2009

Påmönstrad och klar. Första lördagen ombord, och det har inte hänt så mycket. Som det ser ut så kommer det att bli en relativt lugn turn, om inget oförberett inträffar, vilket det oftast gör. Inga stora jobb planerade i alla fall. En HFO-sep håller på att överhalas som bäst.

I natt hade jag iofs första jouren den här omgången, vilket resulterade i knappt 4 timmars sömn, uppdelat på två perioder. För det första så hade dom där däckarna planerat uppstarten av andra HM till 23:00. När jag väl var uppe därifrån så larmar det nästan direkt på att det inte fanns något lufttryck i startluftsbehållarna. Eller, inget är väl fel att säga, det var ju 19 bar, och det är där larmet går. I alla fall, jag skall i ärlighetens namn erkänna att jag inte har satt mig in i startluftssystemet till HM, men det är ju inte så förbannat mycket som kan gå galet. Ut och kollade i kompressorrummet och sökte efter läckage, men hittade inget. Kollade luftledningarna kring HM, fortfarande lika tomt. Slutligen satt jag mig vid datorn och tog upp en graf över trycket i en av lufttankarna från dom senaste 12 timmarna. Det såg ut som vanligt, dvs. trycket pendlade mellan 28-24 bar, förutom att det helt plötsligt droppade till 16 bar var fjärde timme. Och när larmet gick så var det två timmar efter det tidigare tappet. När jag väl började kolla lite närmare på tidpunkter och så, insåg jag att ställena där trycket gick ner var ju självklart sotblåsnigen på avgaspannorna. När jag hade startat upp HM2 och startade sotblåsningen såg jag att den gick igång direkt. Normalt här ombord så blåser man pannorna var fjärde timme, och då är det en förskjutning på två timmar mellan varje HM. Enkelt!

”Gôtt och få sova!” tänkte jag och hoppade i säng. Efter två timmar larmar det för en SMO-sepp har hög vattenhalt i oljan. Ner, kvittera, fundera, skita i det och hoppa i säng. Den larmade inte mer. Knappt två timmar senare var det dags att hoppa upp igen för en inkörare i Themsen.

Nu ligger vi väl i Tilbury, och jag har lite svårt att hålla ögonen öppna. För övrigt så löste mina eminenta kollegor 1:e D och MTM F melodikrysset på ett exemplariskt sätt idag.

Ha det gott!

Frånvaro…

juni 22, 2009

Det är precis vad det har varit.

En del har hänt sedan sist. Då hade jag precis avslutat min praktik och nu har jag fast jobb som 2:e på ett svenskt fartyg. Nästa påmönstring den 2:e Juli, så då kommer mer ifrån maskin.

Det kan hända att det kommer nått inlägg om nått helt annat dessutom.

Må gott så länge!

Incheon, Korea

februari 1, 2009

Vad skall man säga om Incheon? Nu har jag varit här lite mer än ett dygn och kan väl lugnt säga att det är sjukt många intryck. Så många att jag inte riktigt vet vart jag skall börja, men man måste ju börja någonstans så jag börjar med parkerna.

Igår när jag kom hit så gick jag upp till ett utkikstorn i Wolmido Park för att kunna få några bilder på mina vänner på Falstaff, eller kanske hellre bilder på Falstaff än vännerna. Men jag kunde inte låta bli att fascinerad av parken i sig. Man skulle kunna säga att den påminner lite om Slotsskogen, fast dom har inga djur. Däremot så hade dom en massa häftiga, vad kan man kalla det, vattenkonstverk? Tyvärr så var det inget vatten i dom då det är runt 0° på nätterna. Andra byggnader som, enligt vad jag förstår, skulle visa på hur dom hade det här i landet innan industrierna tog över.wolmido1
Dessutom hade dom ett utomhusgym(!) och en massa motionsapparater längst upp på en kulle. Det verkar helt klart som att Koreanerna är måna om sin hälsa. Det ser lite löjligt ut när någon står och gör armhävningar mot en parkbänksrygg, men å andra sidan, det är ju mer motion än dom flesta 80-åriga svenskar håller på med. Idag när jag var ute och gick så kom jag av misstag rätt in i den andra parken, Jayu Park, som ligger mycket närmre, och samma sak här! Fast dom verkar vara morgontrötta i det här landet. När jag gick igenom China Town (heter tydligen så mest för att lura turister) så var det knappt en själv på gatorna, eller i parken för den delen och då var klockan runt elva. Väl uppe i den där parken så tänkte jag att det är lika bra att fortsätta att gå eftersom att jag inte hade nått bättre för mig på hela dagen. Så sagt och gjort så började jag att knata mellan hus och saker. Vad som slog mig nu var att det är rätt trångbott i den här staden, som man kan se på hur dom bygger husen, och smutsigt. Helt plötsligt så ser jag en Calvin Klein-skylt rakt över en tvärgata som jag är på väg ut på och inser att jag förmodligen har nått centrum av Incheon. Dom gamla vanliga märkena slogs om utrymmet mot vägen och det var väl inte mer än det. Tills jag bestämmde mig för att dyka ner under den 4-filiga väg som delade av ”huvudgatan” och gå över till andra sidan… Det var det dummaste jag har gjort tror jag. Under hela vägen så var det som en marknad. Fullt med små affärer och grejjer hela vägen åt båda håll. Här var dessutom alla människor som lös med sin frånvaro på marknivå. Klockan började slå matdags så jag började att dra mig tillbaka till hotellet och China Town. Jag var sugen på nudlar. Och nudlar blev det, jävlar i min låda.

Det är inte lätt att vara dum västlänning i ett land där ingen, rätta mig om jag har fel) pratar engelska. Det är nästan som att man förväntar sig att folk kan prata engelska, även om det bara är lite lite gran. Är man i Frankrike så nog kan man försöka och göra sig förstådd och även försöka förstå fransosen.
Hur som så hoppar jag i alla fall in på en restaurang i China Town där jag möts av en kvinna som börjar babbla på koreanska. ”Babbelbabbelbabbel!?!” sa hon ”One, please” svarade jag och höll upp ett finger. ”Babbelbabbelbabbbbbbeeeeel” fick jag till svar, samtidigt som hon pekade på en stol på hörnet av ett rektangulärt bord för åtta, där det satt två herrar i kostym på andra ändan. En meny placerades framför mig. Svartvita tecken, inga bilder som man sett lite överallt annars. Koreanska tecken är väääldigt skumma. Liknar inte latinska tecken på nått sätt. Även om dom hade varit lika så  tror jag inte att jag hade blivit smartare av det. Men en av herrarna i kostym satt i alla fall och åt nudlar med en väldigt mörk röra till.. Eller nudlarna var typ nedrörda i det. Eller tvärt om. Vid den här punkten så har jag i alla fall märkt att det faktiskt finns lite latinska tecken i den där menyn, och hör och häpna, men dom latinska tecknen bildade engelska ord! Jag lyckas räkna ut att mannen äter nudlar med en sås på svarta böner. Jag tyckte det lät dunder, så jag surplade lite på mitt the (fick en liten kanna tillsammans med menyn) fick kontakt med kvinnan som visat mig till mitt bord, pekade lite försynt på mannen i kostym och sa ”I’ll have the same as him, please” varpå kvinnan, åter igen, säger ”Babbelba…..” rycker åt sig menyn och löper iväg. Jag fattade inte riktigt, men hon hade i alla fall pekat på dom där koreanska tecknen, som stod ovanför ”Noodles with black pea sauce” så jag invände inte det minsta.
Efter ett par minuter så ställd det fyra små skålar framför mig. Det går så snabbt att jag knappt hinner att reagera på det. Det är en skål med nått svart, en ganska stor klick, kanske en matsked. Något gult som är skivat. Som om man tagit en cylinder med nått och bara skivat. Helt symmetriskt alltså, inte som när man skivar en morot och alla bitarna blir olika stora. En skål låg det 6-7 ganska stora, vita lökbitar och i den sista skålen så var det någon slags kål som var inlagd i någon vatten-oljehistoria med små röda prickar i. Enligt min erfarenhet med vattenoljigahistorier med röda prickar i så skall man akta sig väääääääääldigt noga. Kanske framförallt för att det är just röda prickar. Igår när jag gick och la mig så såg jag ett program om att överleva i det vilda, och där påpekade dom att det går bra att äta bär, även om man inte vet vad det är för bär, så länge dom inte är röda. Giftiga bär är tydligen oftast just röda. Sedan hände det inget mer. Det kom ingen mat. Det kom inga ätverktyg. Inget. Stopp. Men liiite över gränsen till den sidan av bordet som dom två herrarna satt så stod det en vas med en massa gröna plastpinnar i. Det är nu jag börjar fundera på allvar hur det står till med oss svenskar när vi är ute och äter… För här sitter jag nu och funderar… ”Skall jag sträcka mig efter pinnarna eller kommer det en egen vas bara till mig?” Att jag ens funderar på det gör mig faktiskt lite illa till mods. Till slut så sträcker jag mig efter pinnarna och möter nästa dilemma. Hur gör jag med dom här fyra skålarna som står framför mig? Är det förrätt? Issåfall, hur skall skiten ätas? Där någonstans började det bli lite jobbigt och jag satte igång, ”Skit samma! Jag är ju fan turist! Jag har inte en aning!” och doppade en av pinnarna i det där svarta och smakade på det… Lite sött var det, men gott! Det gula var fortfarande lite läskigt så jag attackerade kålen, trots dom röda prickarna. Starkt? Visst, hyfsat starkt, inte så starkt som jag hade väntat mig och sjukt gott! Det gula var helt ok och löken gudomlig! När jag smakat på lite av varje så kom nudlarna. Tydligen så var dom där fyra skålarna tillbehör, som det verkar att man skall plocka med undertiden man äter. Så här sitter jag med en skål med nudlar, fyra små skålar tillbehör av vilka jag otroligt nog har lyckats att plocka lite av varje med pinnarna! Men att tro att man kan äta nudlar med pinnar det var ju att gå för långt. Jag tittade på dom andra och inser att dom har ju inget bordsskick! Eller? Fast det är klart, varför inte? Dom använder ju bara pinnarna att få upp lite nudlar till munnen, sedan surplar dom i sig resten. Man äter med huvudet nära skålen, ibland nästan i skålen. Dricker med skålen mot munnen om man nu äter soppa. Varför skall man sitta rak i ryggen, utan armbågar på bordet och äta med kniv och gaffel?!? Det var väl det jag kom fram till när allt kom omkring. Tyvärr så är jag ju ingen expert på pinnar själv. Tydligen är jag så kass att hon som babblade hela tiden kom och höll fram en gaffel lite försynt.
Jag tackade, log mot den snälla babblande tanten och började att snurra upp nudlarna på min gaffel.

Blir det någon andra vers eller?

januari 8, 2009

Ja, det kan man ju fråga sig. Det är lite så det känns just nu. Snart fem månader ombord. Jag har inte sovit en hel natt på hela veckan.. Vaknar vid fyrasnåret. Drömmer konstiga drömmar. Nästan tröttare när jag vaknar än innan jag somnade. Det är inte jag. Samtidigt så börjar man att ana gryningen långt där borta. Om lite mer än tre veckor så har jag äntligen all den sjötid jag behöver. Med en gnutta tur så drar jag då direkt till Nya Zeeland och hälsar på Freddan. Det hade varit fantastiskt.

Legionella, influensa och abstinens…

januari 5, 2009

Så ser det ut på båten just nu. Det är konstaterat sedan en tid tillbaka att vi har förhöjda halter av legionella i nästan hela båtens färskvattensystem. Tjoho. Tydligen så har ingen under 55 dött av legionella så jag känner inte direkt att jag är i farozonen. Dessutom brukar dom som drabbas vara rökare, vilket jag inte räknar mig till längre. Fast enligt Palten så gäller tydligen devisen ”En gång rökare, alltid rökare”.

För ett par dagar sedan, eller snart en vecka tror jag, så hade vi besättningsbyte. Det var 4 personer som kom ombord tror jag och med sig tog dom influensan. Idag har vi saknat 3 personer i maskin, av sju, och på däck har dom saknat två av fem. Av någon anledning så har jag klarat mig, hittills åtminstone. Tempot ombord är lågt. Jävligt lågt. Vilket odelat leder mig till nästa punkt…

Abstinens. Jag har sjuk vindsurfabstinens. Någon gång i Juli så åkte jag ner till en vän i Kungsbacka och vi stack ut och surfade i Torkelstorp. Första gången på tre år. Jag var så slut efteråt att jag knappt vågade köra hem. Då bestämde jag mig för att när 2009 års säsong startar så skall jag vara i ok form i alla fall. Dom senaste 12 veckorna ombord har jag faktiskt lyft en del skrot och spelat squash vilket, tro det eller ej, har gett resultat. Känns att man är starkare och i bättre form redan så när VindSurf2009, hädanefter kallat VS9, drar igång så skall jag inte behöva vara rädd för att jag inte orkar. Kvällarna nu går mest åt till att titta på ny utrustning. Behöver definitivt ett segel till. Surfbuss. Vill göra en längre VS-resa genom Europa i sommar, det hade varit fantastiskt. Man får se vad som händer.

Med lite tur så kommer jag att sticka direkt till Nya Zeeland efter det att jag mönstrar av, men det är långt ifrån säkert, men jag hoppas.

Vakuumpumpar, hur funkar dom?

januari 2, 2009

Det är frågan det. Jag har inte en aning. Manualen beskriver det. Ett styck pump är demolerad. Ännu ingen klarhet. Det är en stackars impeller som är placerad lite off-center i ett pumphus… Vatten skall tydligen kastas runt där inne och skapa ett vakuum, som man suger ur en tank. Till tanken är två stammrör kopplade, och på stammrören sitter alla dass kopplade. Funkar inte vakuumpumparna så blir det fullt med skit i dassen. Alltså kan det vara bra och lära sig hur pumpstackaren fungerar. Fast det är klart, så länge man byter lite prylar och pumpen fungerar, så är man ju klar. Visst har jag en aning, men jag får på nått sätt fortfarande inte ihop det. Det släpper nog en dag.

Moddad nyckel!

december 31, 2008

Som ni vet så är det ju förbannat modernt att hålla på att modda saker. Det mest kan göras om till det bättre eller till det sämre. Snyggare eller förbättra prestanda. För många år sedan så hörde jag talas om någon som slipade av lacken på sin cykel för att han sparade ca 200g vikt. Folk gör om sina bilar, motorcyklar, sig själva och gud vet allt. För oss som jobbar i maskin på en båt så innebär det nästan dagligen att man måste vara lite innovativ modda saker. Oftast för att få skiten att fungera. Men ibland så kan det även vara av estetiska skäl.

Bacho 31. Även kallad ”Haj” eller ”Hajnyckel” på grund av käkarna i dess bakkant. Förmodligen det mest förekommande verktyget i ett maskinrum. ALLA har minst en. För övrigt är det mer eller mindre det enda verktyg som är personligt, och följer med ägaren från båt till båt. Du kan inte låna en Haj av någon, utan att fråga, och tro att du lever för att se morgon dag. Hajen är helt enkelt bland det heligaste av verktyg, och mycket, mycket personlig.

Idag har dagen gått i moddarens tecken. Orginal så är käkvidden på hajen 33mm. Numer så har undertecknads haj 36mm käkvidd. Med stop! Vad man gör är att man tar ut den rörliga käken och sågar upp en skåra till så man kan öppna köken hur mycket som helst. Normalt sett så om man bara sågar upp en skåra till så finns det inget stopp, utan käken kommer att ramla ut. Men om man svetsar på lite material, filar som en dåre ett par timmar, provar, filar lite till och svär ett par gånger så kommer man tillslut att ha en nyckel med 36mm gap. Motorman ombord lackade om sina två hajar samt filade ner den gjutna texten i handtaget. Jag funderar på om jag skall ta och borra ur lite material i handtaget för att lätta hajen lite, så att den inte hänger lika mycket i backfickan på overallen. För övrigt borde jag förstärka bakfickan i overallen eftersom att det redan har gått hål efter hajen. Framöver skall det komma upp lite mer bilder på moddade hajar. Vi lyckade dessutom bygga en tryckluftsdriven flaskraket. Av misstag. Meningen var att flaskan skulle smälla, men det blev ett mordvapen istället.

Konsert-tischan

december 28, 2008

Ibland är jag inte alltid så snabb. Ibland är jag faktiskt riktigt långsam. Som när det gäller musik tillexempel. Grungen var stor i mitten på 90-talet, men jag lyssnade nästan enbart på Primus. Det fanns liksom inget band eller någon artist som kunde jämföra sig med Les Claypool och hans Primus. Primus var allt. Ett par år efter att grungen stod på topp så fick jag upp ögonen för Pearl Jam. Idag så är det Pearl Jam som DET bandet, och har väl varit det sedan jag fick min första Pearl Jam-skiva. Det var inte Ten, och det var inte VS. utan Vitology. Sedan dess har dom bara blivit bättre och bättre, i min mening. Jag är så lyckligt lottad att jag har fått se båda banden live. PJ två gånger och Primus en gång. När jag var och såg Primus så spelade dom på Kåren i Göteborg. Jag är inte säker, men jag tror att det var den 27 September. Les klampade ut på scenen och stod där och stampade samtidigt som han lekte med sin bas. Fantastiskt trevligt. Jag köpte mig en Primus tischa. Sjuuuukt fet. Det var förmodligen det häftigaste plagget jag någonsin hade ägt. Jag skulle ALDRIG låta den bli förstörd. Det var ett stort tryck, över hela magen, med någon konstig grafik från Tales From the Punshbowl touren. Den här tröjan skulle handtvättas, så sällan som möjligt och efter konstens alla regler.

I Augusti 2006 så åkte jag och en Palt till Barcelona för att kolla in Pearl Jam. När tiden började närma sig för förbandet att gå på så började jag bli lite smått irriterad. Där hade jag gått och väntat i nästan tio år för att få se PJ, och nu så skulle några aussies se till så jag skulle få vänta ytterligare en timme eller nått för att få se dom. Fy fan. Upp på scen dansar tre snubbar med feta affros ut och börjar att yla. Det gick kalla kårar efter ryggraden. Wolfmother var förmodligen det bästa förbandet jag har sett, och det var snudd på att dom stal hela showen från PJ. Men kvällen i sig och PJ-spelningen var hur som helst otroligt bra, och även denna gång så köpte jag en t-shirt. Svart med ett litet tryck på bröstet och ett ganska stort på ryggen. Om Primus tischan vårdades ömt, så var det inget mot behandlingen som PJ-tischan skulle få. Här drog tankarna åt inramning och hedersplats hemma på vardagasrumsväggen. Skulle jag mot all förmodan plocka ner den från väggen och använda den, så skulle det vara vid något väldigt högtidligt tillfälle, typ bröllop eller begravning eller liknande. Tvättas? Tssss… Aldrig. Skulle inte komma på fråga. Den här tröjan skulle minsann inte slitas av någon tvätt, vädring skulle på sin höjd vara tillåtet. Ingen användning i direkt solljus för att undvika eventuell påverkan av UV etc. Många var tankarna hur man skulle behålla tröjan i mint condition.

Vad hände då med dom två tischorna som jag, när jag köpte dom, värderade så oerhört mycket? Primus-tischan bar jag med stolthet i mina äldre tonår. Handtvätten existerade nog inte mer än i min fantasi och relativt snabbt så dök den in i tvättmaskin och toktumlare. Sista gången jag såg den så hade jag grävt fram den ur någon garderob hos mina föräldrar där den legat bortglömd i mer än ett decenium. Då behövde jag något oömt att måla i, och det blev i min en gång så högt älskade Primus-tischa.
PJ-tischan? Tja, hur det än är så är det bara en tröja. Varken mer eller mindre. Visst har den ett affektionsvärde på nått sätt med det hade ju varit onödigt och köpa en tröja utan att använda den. Så visst använde jag den. Flitigt. Det tog nog ett tag innan den åkte in i tvätten, men det var ju oundvikligt.
Dom här båda tröjorna betydde hur mycket som helst för mig när dom köptes, men idag så tittar man på dom, eller den rättare sagt, Primus-tröjan är ett minne blott, och kommer ihåg konserten med ett litet leende på läpparna.

”Yellow Leadbetter skall höras Live” är tanken som snabbt ger vika för viktigare saker, typ funderingar på när man får se den spelas live igen.

pjtischa

Aktivitet?

december 22, 2008

Ja, det har ju som ni har märkt varit vääääldigt lite aktivitet på det senaste. Men eftersom att jag har fått en massa klagomål från höger och vänster om att jag inte skriver så känner jag mig tvungen att blidka er mina kära vänner.

Vi har haft det guppigt som faen det senaste. Passagen från Tacoma USA till Yokohama, som vi förväntas att ankomma till i morgon morgon, har varit allt annat än lugn. Det har rullat och gungat och saker har vält, slagits sönder, krossats och jävlats. Man har inte kunnat träna eller spela squash. Magellan, som tydligen döpte pölen till Stilla havet måste ha haft en vansinnig tur när han skvalpade över plätten.

I Port Hueneme fick jag ett litet smakprov på USA, och insåg att jag nog skulle kunna trivas i Kaliforninen.. Det var ju bara en lååååång sandstrand med surfvågor. Igen så ställer man sig frågan ”Varför bor jag i Sverige?”

39 dagar kvar till avmönstring. Med en jävla massa otur så blir det avmönstring i Korea. Vi skall tydligen till Korea nu och ”läggas upp”. Att man lägger upp en båt betyder helt enkelt att man tar ur den ur trafik. Vad som kommer att hända med folket ombord beror lite på vad som händer med båten. Om vi inte får någon last så kommer dom som har tid kvar på sina kontrakt att självklart få vara kvar tills kontrakten är fyllda. Man kanske blir utköpta? Jag vet inte riktigt. Men i värsta fall så kommer damen att få ligga still med typ 4-5 personer ombord som sköter dom viktigaste systemen etc.

Atlanten suger, jag vill tillbaka till piraterna!

oktober 28, 2008

Klockan 04:12 idag så rundade vi Gibraltar. Hurra! Äntligen Atlanten! Inga pirater, normal temperatur i maskinrummet och nästan ”hemma”. Vad har du Atlanten som gör att jag hellre åker tillbaka till Gulf of Aden och tar mig ett snack med somaliska fiskare? Jo, vågor! Just nu blåser det runt 30 m/s och vi har vågor på upp till 15m som dundrar mot oss. Vi gör tydligen runt 4 knop. Alltså kommer vi att stanna i det här skitvädret i ett par dagar. Någon sa att det skulle bli bättre i morgon, men det tror jag inte på förrän jag ser det. PANG där åkte nått i golvet i badrummet. Jag går och lägger mig nu.