Ibland är jag inte alltid så snabb. Ibland är jag faktiskt riktigt långsam. Som när det gäller musik tillexempel. Grungen var stor i mitten på 90-talet, men jag lyssnade nästan enbart på Primus. Det fanns liksom inget band eller någon artist som kunde jämföra sig med Les Claypool och hans Primus. Primus var allt. Ett par år efter att grungen stod på topp så fick jag upp ögonen för Pearl Jam. Idag så är det Pearl Jam som DET bandet, och har väl varit det sedan jag fick min första Pearl Jam-skiva. Det var inte Ten, och det var inte VS. utan Vitology. Sedan dess har dom bara blivit bättre och bättre, i min mening. Jag är så lyckligt lottad att jag har fått se båda banden live. PJ två gånger och Primus en gång. När jag var och såg Primus så spelade dom på Kåren i Göteborg. Jag är inte säker, men jag tror att det var den 27 September. Les klampade ut på scenen och stod där och stampade samtidigt som han lekte med sin bas. Fantastiskt trevligt. Jag köpte mig en Primus tischa. Sjuuuukt fet. Det var förmodligen det häftigaste plagget jag någonsin hade ägt. Jag skulle ALDRIG låta den bli förstörd. Det var ett stort tryck, över hela magen, med någon konstig grafik från Tales From the Punshbowl touren. Den här tröjan skulle handtvättas, så sällan som möjligt och efter konstens alla regler.
I Augusti 2006 så åkte jag och en Palt till Barcelona för att kolla in Pearl Jam. När tiden började närma sig för förbandet att gå på så började jag bli lite smått irriterad. Där hade jag gått och väntat i nästan tio år för att få se PJ, och nu så skulle några aussies se till så jag skulle få vänta ytterligare en timme eller nått för att få se dom. Fy fan. Upp på scen dansar tre snubbar med feta affros ut och börjar att yla. Det gick kalla kårar efter ryggraden. Wolfmother var förmodligen det bästa förbandet jag har sett, och det var snudd på att dom stal hela showen från PJ. Men kvällen i sig och PJ-spelningen var hur som helst otroligt bra, och även denna gång så köpte jag en t-shirt. Svart med ett litet tryck på bröstet och ett ganska stort på ryggen. Om Primus tischan vårdades ömt, så var det inget mot behandlingen som PJ-tischan skulle få. Här drog tankarna åt inramning och hedersplats hemma på vardagasrumsväggen. Skulle jag mot all förmodan plocka ner den från väggen och använda den, så skulle det vara vid något väldigt högtidligt tillfälle, typ bröllop eller begravning eller liknande. Tvättas? Tssss… Aldrig. Skulle inte komma på fråga. Den här tröjan skulle minsann inte slitas av någon tvätt, vädring skulle på sin höjd vara tillåtet. Ingen användning i direkt solljus för att undvika eventuell påverkan av UV etc. Många var tankarna hur man skulle behålla tröjan i mint condition.
Vad hände då med dom två tischorna som jag, när jag köpte dom, värderade så oerhört mycket? Primus-tischan bar jag med stolthet i mina äldre tonår. Handtvätten existerade nog inte mer än i min fantasi och relativt snabbt så dök den in i tvättmaskin och toktumlare. Sista gången jag såg den så hade jag grävt fram den ur någon garderob hos mina föräldrar där den legat bortglömd i mer än ett decenium. Då behövde jag något oömt att måla i, och det blev i min en gång så högt älskade Primus-tischa.
PJ-tischan? Tja, hur det än är så är det bara en tröja. Varken mer eller mindre. Visst har den ett affektionsvärde på nått sätt med det hade ju varit onödigt och köpa en tröja utan att använda den. Så visst använde jag den. Flitigt. Det tog nog ett tag innan den åkte in i tvätten, men det var ju oundvikligt.
Dom här båda tröjorna betydde hur mycket som helst för mig när dom köptes, men idag så tittar man på dom, eller den rättare sagt, Primus-tröjan är ett minne blott, och kommer ihåg konserten med ett litet leende på läpparna.
”Yellow Leadbetter skall höras Live” är tanken som snabbt ger vika för viktigare saker, typ funderingar på när man får se den spelas live igen.
Hjeltman's hangout. 