Posts Tagged ‘maskin’

Då var det dags igen…

juli 4, 2009

Påmönstrad och klar. Första lördagen ombord, och det har inte hänt så mycket. Som det ser ut så kommer det att bli en relativt lugn turn, om inget oförberett inträffar, vilket det oftast gör. Inga stora jobb planerade i alla fall. En HFO-sep håller på att överhalas som bäst.

I natt hade jag iofs första jouren den här omgången, vilket resulterade i knappt 4 timmars sömn, uppdelat på två perioder. För det första så hade dom där däckarna planerat uppstarten av andra HM till 23:00. När jag väl var uppe därifrån så larmar det nästan direkt på att det inte fanns något lufttryck i startluftsbehållarna. Eller, inget är väl fel att säga, det var ju 19 bar, och det är där larmet går. I alla fall, jag skall i ärlighetens namn erkänna att jag inte har satt mig in i startluftssystemet till HM, men det är ju inte så förbannat mycket som kan gå galet. Ut och kollade i kompressorrummet och sökte efter läckage, men hittade inget. Kollade luftledningarna kring HM, fortfarande lika tomt. Slutligen satt jag mig vid datorn och tog upp en graf över trycket i en av lufttankarna från dom senaste 12 timmarna. Det såg ut som vanligt, dvs. trycket pendlade mellan 28-24 bar, förutom att det helt plötsligt droppade till 16 bar var fjärde timme. Och när larmet gick så var det två timmar efter det tidigare tappet. När jag väl började kolla lite närmare på tidpunkter och så, insåg jag att ställena där trycket gick ner var ju självklart sotblåsnigen på avgaspannorna. När jag hade startat upp HM2 och startade sotblåsningen såg jag att den gick igång direkt. Normalt här ombord så blåser man pannorna var fjärde timme, och då är det en förskjutning på två timmar mellan varje HM. Enkelt!

”Gôtt och få sova!” tänkte jag och hoppade i säng. Efter två timmar larmar det för en SMO-sepp har hög vattenhalt i oljan. Ner, kvittera, fundera, skita i det och hoppa i säng. Den larmade inte mer. Knappt två timmar senare var det dags att hoppa upp igen för en inkörare i Themsen.

Nu ligger vi väl i Tilbury, och jag har lite svårt att hålla ögonen öppna. För övrigt så löste mina eminenta kollegor 1:e D och MTM F melodikrysset på ett exemplariskt sätt idag.

Ha det gott!

Annonser

Separatorn, en maskinists bästa vän.

oktober 12, 2008

En separator är alltså en maskin som separerar två icke blandbara vätskor från varandra. I land antar jag att den är aboslut vanligst på mejerier där man använder den till att skilja grädden från mjölken. Man sätter alltså snurr på en vätska, som gör att den vill pressas ut mot sidorna i en behållare pga centrifugalkraften, och eftersom att icke blandbara vätskor generellt sett har olika densitet så kommer vätskorna alltså att skiktas. Det är den snabba genomgången. På fartyg använder man separatorer till två saker.
1. Separera bort vatten och partiklar från bränslet så man har ett rent och fint bränsle att köra in i maskin. Gäller både diesel och tjockolja.
2. Separera bort vatten och partiklar från smörjoljan, för att kunna använda oljan lite längre.
Om separatorerna ombord är snälla, vänliga och gulliga, så står dom i ett rum för sig själva och brummar lite grann. Man tittar till dom ett par gånger om dagen för att förvissa sig om att dom fortsätter att vara snälla, vänliga och gulliga. Ibland kan det hända att man behöver skvätta på en lite oljedutt i växelhuset eller en enkel smekning på huven med en trasa. Så efter en himla massa timmar (2000-3000) så brukar dom vilja ha lite mer kärlek och omvårdnad i form av rengöring och byte av lite packningar och oringar. Separatorer kan vara riktigt trevliga. En förstemaskinist jag seglade med slängde sa till mig på skön finlandssvenska ”Du, grappen, röör aldrig en seepparatoor som funkar!”
På båten som jag just nu befinner mig har vi 5 seppar, vi kallar dom så. En för diesel, två för tjockolja och två för smörjolja. Det är bara det att av dom två brännoljesepparna så fungerar bara en (ingen vet hur man startar den andra) och då är det viktigt att den fortsätter att fungera. Skulle den sluta att fungera så har vi ca 3 dygn på oss att få igång den igen. Tror ni att den seppen som vi vet hur man startar är snäll, vänlig och gullig? Jo, den är faktiskt det. Problemet är vad vi matar den med. Normalt så skall man ju som sagt mata den med tjockolja från en settlingtank och ut skall det komma, ren olja samt vatten och fasta partiklar. Vi matar den med olja. Seppen separerar. Allt väl?
NEJ! Självklart inte. Av någon anledning så gillar tjockoljan som vi har ombord inte att bli separerad. Den har bestämt sig för att bli jävligt strängig, seg och kladdig, som en vetedeg som inte har tillräckligt med mjöl i sig, fast 90° varm. Den här skiten sätter igen HELA seppen. ALLT BLIR SVART! Det är det jävligaste i rengöring som jag någonsin har varit med om! Igårkväll, Lördag den 11:e, stod vi hela kvällen nere i separatorrummet och vaskade. Efter ca 10 minuter där nere är man dyngsur. Blöt in på bara benet. Bokstavligen talat. Man svettas så att ALLA kläder är blöta. Man kan hälla vatten på sig utan att veta vart det hamnade. Den stora frågan är väl egentligen varför? Varför blir det såhär?!?!
Jag vet att dom som har hört talas om detta innan nu sitter och tänker ”Meeeeh! Det är ju blandade oljor! Det har ju Danza berättat för oss!”
Jo, vi trodde det till att börja med. Efter varvet så hade vi bara tjockolja i en tank, dom andra var rengjorda. Så bunkrade vi upp resten av tankarna. Vi får samma problem fortfarande nu när vi har gjort av med mer än hälften av bunkern. Sedan så blir det bättre ett tag. Det är väl så att man får leva med helvetet en tid tills någon kommer på vad orsaken är.